Men det funkar sällan i föräldraskapet.
Tänk om det fanns en solklar taktik, som i sport; angivna regler om hur man exakt måste förhålla sig till alla tänkbara skeenden, och skicklighet att träna upp för att kunna förekomma motspelaren. Ibland önskar jag att föräldraskapet kunde varit lite lättare, eller att jag i alla fall hade förmåga att förhålla mig lite mer avslappnat till det. Tveklöst är föräldraskapet min allra största prövning i livet. Och det behöver jag inte bekräfta genom att balansera med dess glädjeämnen. Men jag tycker ärligt talat att det blir allt svårare för varje år. I svaga stunder tror jag mig ha märkt barnen för livet, och i andra ser jag bara de höga bergen Mount Mycket Mer; det jag istället borde göra tillsammans med barnen, för att de ska växa som människor.
Just idag skakar jag mig av mig allt det där och inser min begränsning. Ofta är det omöjligt att förekomma barnen, de springer ändå ifrån en på olika sätt. När jag hämtade Loppan i skolan en dag förra veckan var hon väldigt lågmäld och samlad, nästan tystlåten. Det är ett så pass avvikande karaktärsdrag hos henne att jag kände mig tvingad att fråga om hon var sjuk. Sammetslena svaret var som en klapp på kinden och ett slag i ansiktet, samtidigt: Nej mamma, jag vill bara ta det lugnt. Inte vara arg, bara snäll.
Sedan går ett par timmar.
Som om den stillsamma stunden aldrig funnits.
Det gäller att hänga med.
Men jag hinner sällan.
3 kommentarer:
Den där lilla mamman som slungas i barnuppfostans centrifug. På högsta varvtal naturligtvis. Inga tröstande kloka ord har jag mer än att det känns som om du har dina svar där. Inom räckhåll.
Lita på dig själv, och kom ihåg att du är människa. En fin sån.
Jag kan hantera när barnen är arga på mig, när jag gör bort mig gentemot dem. Jag kan förklara att jag gjort fel och be om ursäkt.
Vad jag inte klarar av är när barnen är ledsna eller sårade av andra, vuxna eller barn. Då känner jag att jag skulle velat ha en riktigt bra handbok.
Åh, vad jag känner igen mig. Många gånger har jag undrat vad sjutton jag tänkte när barnen planerades in. ibland undrar jag om vi föräldrar inte är för upplysta, vi tror att barnen tar skada av allt.
Jag har tidigare tipsat på min blogg om en barnpsykologs sommarprogram. Lyssna på det och jag lovar dig att hennes ord kommer att lägga sig som bomull i huvudet.
Skicka en kommentar