10 mars 2009

Senvinter-bikt

Jag har en gnagande liten demon på axeln som sitter och tuggar på mina hjärnceller under vinterhalvåret. Min hypokondri och vånda inför magsjuka.

Nej, vi har inte insjuknat, men jag tror ständigt att det är på gång: Varje gång Lillebror håller för munnen och påstår sig ha lite ont i magen ligger jag i startgroparna. Varje gång Loppan kommer hem från skolan och är utsjasad är jag beredd att sätta spannen bredvid hennes säng. Varje gång någon av dem hostar konstigt nattetid sätter jag mig upp i sängen med ett ryck. Från november till april. Jodåsåatt. Nånstans innerst inne tror jag väl att mänskligheten en dag kommer att utplånas av magsjukevirus.

Visst, jag kryddar farhågorna.
Jag kryddar nog hela hypokondrikonceptet.

Nu har jag faktiskt, med möda (läs; fokusbyte), plockat ner den illvillige glädjemarodören. Med nöd och näppe fick jag in honom i en liten bur med hänglås. Han åsamkar mig förvisso inte längre någon mental nedbrytning, men jag kan fortfarande se och höra honom.

Så jag missbrukar vitpepparkorn, pumpar alcogel, skrattar nervöst åt honom och sätter i öronproppar.

9 kommentarer:

Peace in mind sa...

In alcogel we trust...får jag fråga om maken också har den där beredskapen? Min hade det inte under de där åren.

Vitpepparns ångestdämpande funktion, lyckopillren från Ica.

Var dags glimtarn sa...

Oj oj jag ligger i fobi lä där. Jag plockar fram hinkar istället :O

Men tvättar händerna frenetiskt och håller tummarna för att slippa stoppa huvet i en hink.

Malinka sa...

Den där demonen känner jag också. Är besatt av den om vintrarna.

Var hos pyskologen i dag, och tog bl.a. upp den här fixeringen. Hennes rekommendation: en gång om dagen sätta mig och skriva ner exakt vad som händer om kräksjukan kommer. Allt. Från kräks på mattan till kräkiga lakan i badkaret för att man inte kommer ifrån att tvätta (ingen egen tvättmaskin).

Hu. Men jag ska försöka.

Anna sa...

P i m:
Nej, det är bara jag. Maken sover som en stock och målar aldrig fan på väggen, som jag.

Jag jobbar verkligen på det.

Vdg:
Hinken, vad gjorde man utan den?!

Malinka:
Att skriva ner kanske avdramatiserar. Borde prova.

Åretruntparadiset sa...

Bekännelse 1: Varje fredag loggar jag in på smittskyddsinstitutets webbplats och tittar på kräksjukestatistiken. Gläds enormt när kurvan pekar nedåt (ps. det gör den inte ännu, förra veckan var årets peak hittills).
Bekännelse 2: Mina barn får inte äta löst plockgodis på vintern, sedan en person på läkarstämman pratat om godiset som stor smittkälla.
Bekännelse 3: Jag hör också alla småhostningar. Frågar oroligt mina barn minst en gång i veckan, du mår väl inte illa?
Bekännelse 4: Vi är inne på andra stora pumpflaskan alkogel denna säsong.

Kajsa sa...

Nu när koltrasten sjunger och krokusarna tittar upp, så kommer den där statistikkurvan att börja gå neråt. Jo då. Så är det. Så det så.

Släng nu bort nyckeln och njut av vårfåglarna!

Malinka sa...

Åkej. Varför läste jag de här kommentarerna. Åretruntparadisets satte nämligen igång mig igen – den här dagen förstörd!

(Inte Åretruntparadisets fel, det är jag som är galen.)

Maria sa...

Usch ja, vem är inte fast i den här fobin? Inte blir det bättre av att tidningen slår upp på försa sidan att sjukhus har besöksförbud på grund av kräksjuka. Eller när jag satt i bilen en morgon fick jag livliga rapporter om hur en magsjuk radiopratare mellan varven låg och kräktes. Försökte införa Alcogel på barnens skola men rektor tyckte det var onödig kostnad, trots att jag kunde kontra med statistik på hur alcogel minskar sjukfrånvaron.

Fröken Förgätmigej sa...

Jag som trodde att jag var ensam om "vinterkräksjukefobin" - skönt att höra att det finns fler!Vitpepparkorn, whiskey och Coca Cola konsumeras rejält under vintersäsongen, liksom alcogel. Har tom fått Storebror att duktigt svälja vitpepparkornen när magsjukan gick på dagis. Måtte det snart vara sommar så att man kan släppa oron.....