20 april 2009

Med ett moln ovanför huvudet

Denna gång var jag förberedd. Att få två helgdagar gjutna i guld och i total balans är svårbemästrat när man är fyra i familjen. Både lördag och söndag? Nej, det är för mycket begärt. Det är mänskligt och helt naturligt att tippa över även om förutsättningarna är de bästa. Så mycket har livet lärt mig. Lördagen var ett enda stort öskar av harmoni, i vilket vi alla fyra hjälptes åt att hälla badhusbesök med flyt (...), trädgårdsmys i flödande solsken, alla humör på topp, självständig evighetslek, änglars tålamod, pilsner mot rosa skymningsfond och lyriska grillsmaker.

När söndagen kom laddade jag för motsats och möttes som väntat av friktion. Hela förmiddagen gick jag runt som en seriefigur. Ni vet; som en ursinnig och högljudd Kalle Anka, med ett litet svart moln som följer efter honom rakt ovanför huvudet, från vilket det både regnar, åskar och haglar. Och bredvid, i hasorna, två gnälliga barn med komplett avsaknad av egen sysselsättningsförmåga. I frustration över tingens oordning i hemmet satte jag på en dvd-film, tryckte ner barnen intill och ångade på – började städa och plocka på tio ställen samtidigt. Svor och hade mig. Det krävs ingen kärnfysiker att räkna ut det misstaget. Inget är klart förrän samtliga tio projekt är klara, vilket tog halva dagen. Klantigt att inte färdigställa en sak i taget, men samtidigt väldigt typiskt mig.

Som väl var tog barnen tag i mig någon gång efter lunch; gav mig rätsida på förmiddagens avigmaskor, skrattade bort molnet och fick mig på bättre tankar.

Maken? Den hjälten var tapper på sitt håll – började måla huset!


Vi fick huset putsat i höstas (se längst till vänster), nu målar vi vitt med lite grått och gult i.

4 kommentarer:

Peace in mind sa...

Hur skapar vi inte våra egna spöken? Lägger ut rökridåer till oss själva...Alltid samma sak.

Kram och grattis till att vara omgiven av små och stora hjältar!

Och huset då, det ser ju underbart ut. Den lilla snutt du visade!

Sara sa...

Jag är alltid sån på helgerna. Tänker varje gång att jag måste skärpa mig. Men det går inte. Jag grejar det helt enkelt inte.

Håller med Peace – huset ser jättefint ut!

Zäta sa...

Känner igen det där molnet. Det är här på besök titt som tätt.

Alltid så svårt att inte låta det regna lite på dem runt omkring när det regnar pch åskar på mig...

Vi är.... sa...

Äntligen en bild! Snyggt!