22 april 2009

Tvångstanken bland grönsakshacket

I barndomens båtresor över sundet till kontinenten stod jag ofta vid relingen. Det blåste hårt och havet frustade långt nedanför. I de stunderna, med vitnande fingrar kring relingsstången, kunde jag drabbas av tvångstankar. Det kändes som jag sögs ut, närmre kanten, som om jag skulle dras överbord av suget. Kanske är det därför de få båtresor jag i vuxen ålder företar mig är förenade med viss utsatthet och ångest.

Liknande tvångstankar, om än i betydligt mindre dramatisk och dessutom lustigare form, kan komma över mig fortfarande. Föräldrarollen har gjort mig så förbenat förutseende, småpräktig och nogräknad att det ibland blir mig övermäktigt. Jag känner mig instängd. Ibland kan jag om kvällen stå och monotont hacka grönsaker, höra barnens skriklekar och komma på mig själv att tänka: Nä, om jag skulle ta och dra i mig en vinare eller två, rulla ihop mig till en boll under köksbordet med en skål chips och se hur alltsammans reder sig under mitt rus. Bara för att göra tillvaron lite mer dramatisk.

Det har faktiskt aldrig hänt (jaså, inte förvånad?), men tankarna räcker för att skapa lite lagom distans till präktigheten.

En småbarnsmammas imaginära eskapism.

7 kommentarer:

Lisa sa...

Rebell i vardagen. Jag känner igen det. Jag tänker lite så och då att jag bara ska skita i allt. Strunta i att plocka undan, städa, feja, och dona och bara låta allt förfalla. Men så tar det tio minuter, sen är jag där och plockar i alla fall. Men det är en skön känsla; tänk om... tänk om...

Anonym sa...

Om du nu mot förmodan skulle få för dig att dra i dig en vinare eller två och rulla ihop dig till en boll under bordet, så vore jag tacksam om du ringer mig innan. Jag vill nämligen mer än gärna vara med (kan du stå ut med lite sällskap?) och jag skulle också verkligen behöva prova för att se om tillvaron här hemma faller samman utan mig eller ej. Det gör den ju förmodligen... Eller hur? INTE!?!?!

Kramar från Pörnil

smultron sa...

Jag känner mig jätterebellisk bara om jag o maken tar ett glas vin mitt i veckan när barnen har lagt sig, men det där med att rulla in under bordet med lite större mängder och chips låter himla trevligt!

Sen skulle jag nog vilja ha en bit rabarberpaj på det också. :) Kram!

Sara sa...

:D Den idén snor jag! Nästa gång det kör ihop sig här hemma (imorgon vid femtiden!) så är det jag som drar i mig två vinare, öppnar en påse chips och kryper in under bordet. I tanken alltså. Det får ju vara nån hejd på hur roligt vi ska ha! ;)

Hälsingemamma sa...

haha, underbart!! Hejja hejja! Dags satt göra revolt mot präktigheten och börja leva on the edge... Tanken är lockande och jag känner igen mig i dina tankar. Känner jag mig själv rätt så förblir dock tankarna just tankar.

Maria sa...

Vilken bra idé!! Vi slänger några filtar över matbordet, kryper in i den hemliga kojan och sätter i oss mängder med chips och vin. För en stund kan man låtsas att man är den avslappnade hushållerskan som namnger dammtussarna och kallar dem för husdjur eller den mamma som tycker att barnen klarar sig bäst när mamma inte är i närheten.

Kajsa sa...

Vi kanske skulle kunna ses där under bordet? För vi är nog några stycken som känner som du, titt som tätt...