24 augusti 2009

Det ordnar sig, väl?

"Anmälan om arbetslöshet" – är det en blankett jag måste fylla i?
Verkligen?

Visst står jag vid ett vägskäl, det känner jag.
Förmodligen har jag haft för mycket is i magen för att se hur stort det där vägskälet skulle te sig nu när jag väl är här. Jag ser motorvägar i väster, landsvägar i norr och grusstigar i öster. Dessutom går det små, knappt synbara stigar i snåren vid sidan om.
Kvar står jag, helt perplex och oförmögen att ställa in gps:en.

Tick tack, sex dagar kvar.

Idag har jag för övrigt höst inombords och får inte ihop det med sommarvädret där ute.
Varför ska det vara så svårt?

Så jag bäljar i mig mineralvatten, äter mjuka plommon och låtsas som det regnar.
Bokstavligt talat.

Det ordnar sig.

10 kommentarer:

RANA sa...

DET ORDNAR SIG.

Kram, R

Åretruntparadiset sa...

Ja, det ordnar sig! Men det är jobbigt att behöva gå till arbetsförmedlingen. Sitta på informationsmöten och lyssna på självklarheter och bli behandlad som om man vore fem år. Få frågan, mitt i kundmottagningen, med anklagande röst; och varför tog det där jobbet slut egentligen? Känslan av att man är en myglare när man försöker flytta en tid man är kallad till på af för att gå till tandläkaren/lämna barnen etc och helt enkelt inte får.

Usch. Jag avskyr det.

Hoppas din tid i vägskälet blir kort och att vägen snart breder ut sig framför dig, smal eller bred - vilket som.

RANA sa...

Vännen.

Gissa varför jag ska börja plugga. Gissa varför jag tar en kurs i "Skriftlig framställning, layout och typografi", som jag, oss emellan, (ursäkta min gigantiska ödmjukhet) givetvis kommer att klara av med världens mest nonchalanta klackspark. Gissa.

Jag har haft lite samröre med AF. Det finns säkert MASSOR av bra arbetsförmedlare, massor. Men jag har inte stött på nån. Jag säger bara: aldrig, aldrig igen. Inte jag. Så nedtryckt och deprimerad har jag aldrig blivit i hela mitt liv, som i mina kontakter med dem.

Jag ska plugga, ja. Jag vill hellre jobba, ja. Jag tänker söka jobb samtidigt, ja. Utan att beblanda mig med AF, nej. Jag kommer att ha tid med detta, eftersom studierna knappast kommer att ta alla mina dagar i anspråk.

Så, min fina fina vän, tacklar jag det. Inte smart, utifrån sett, men nödvändigt. Hellre fattig, men med den mentala hälsan i behåll.

Men det gäller mig. Du är av annat virke, tror jag.

Och du har ju en bok att skriva?

KRAM IGEN!
Rana


PS. Ang din stilla undran. Hehe, vi säger att Knicken dansar så. Inte fan hittar vi nån kvinna som dansar så i alla fall.

Hanna sa...

Det känns allt väldigt bekant. Själv räknar jag ersättningsdagar. Men en dag blir det rätt. Den dagen löser det sig.

Helena sa...

Usch ja. Bara att gå in genom dörrarna till arbetsförmedlingen är deprimerande. Men jag tänker såhär: hur stor risk är det egentligen att jag kommer att vara arbetslös resten av mitt liv? Väldigt liten. Så. Du har rätt - det ordnar sig. Allting ordnar sig. Mest för att du (och, i all ödmjukhet, jag) förtjänar det. Ibland får man bara vara beredd att ta en omväg (med uppförsbackar). Kram!

smultron sa...

Jag väljer att ta studielån och försöka lyfta mitt självförtroende den vägen. Ta försiktiga steg tillbaka. Af har jag nada förtroende för.

Har också höst inombords men solsken och värme utanför fönstret. Det ordnar sig, det gör ju faktiskt alltid det. Kram.

Solrosfrö sa...

Klart att det ordnar sig! Kram ;)

Labamba sa...

Som dom skrivit i tidigare inlägg så är AF så deprimerande. Jag känner inte dig, men läser din blogg nästan varje dag och jag är imponerad. Du är sååå begåvad och skriva är verkligen det du borde arbeta med och få betalt för.
Låt inte AF bryta ner dig, utan försök ta vara på denna "lediga" tid du får. Se det som en paus i tillvaron och försök njuta av det.
Alla lågkonjunkturer hitills har tagit slut och blivit till goda tider igen.

Zäta sa...

Jag har också en stark känsla av att det ordnar sig.

Och jag lovar köpa boken om du hinner skriva den medan du väntar på att det ska ordna sig.

Jag tror på dig, stenhårt!

Maria sa...

Jag slår mig ner vid vägskälet med dig. Förhoppningsvis blir vår väntan inte så lång.
Skulle den bli det får vi slå till med fika IRL.