En omsorgsfullt inkletad karré står i ugnen, barnen har jag satt framför en film och maken staplar ved runt knuten. Jag funderar fortfarande över passande ord och ordmängd för att uttrycka min irritation över dem som klagar så på vintern, mörkret och vad det nu verkar föra med sig. Men det blir bara för långt, för kletigt, för klumpigt eller onödigt ilsket.
Istället slår jag upp ett glas vin och sätter mig i en fåtölj vid kaminen. Det är trots allt lördag, jag fick en långpromenad helt allena, vi har mat på bordet och tak över huvudet. Något i den stilen.
2 kommentarer:
"omsorgsfullt inkletat karré", de orden får mig att längta efter min mammas middagar.
Låter minst sagt bra det där du. Helt i min smak.
Skicka en kommentar