11 maj 2010

Leende

I eftermiddags tog jag en promenad.
För att fröjdas åt knoppar som brustit,
dofta riktig vår och lyssna till grusknaster under skorna.
Leenden på uteserveringar.
Leende människor som krupit ur iden.

På väg hem uppför backen hörde jag barnskratt eka mellan husen.
Mina barns. Mina. Våra.
Så log jag. Igen.

Så bjöd grannarna till grillknyte,
och hela terrassen luktade sommarförväntan.
Välkryddad chorizo, fleecefilt, gungor och marshmallows på pinne.
Leenden i kvadrat och kubik.

Nu står himlen i brand och jag står kvar i fönstret och ler.
Så där fånigt som man bara kan, när en dag i maj haft bara medvind och skönhet.

9 kommentarer:

smultron sa...

Åh, vilken underbar bild!

Yogamamma sa...

Jag tänker - lycka, njut!

Zäta sa...

Sådana dagar är de bästa. Så välkomna, så snabbt överståndna och så lätt glömda.
Bra att du förevigar känslan med text och bild.

smultron sa...

Gillar nya fotot också (på dig). det är WOW liksom. :)

Kram!

Hanna sa...

Det blir på något vis lite lättare att le när det är varmt ute och luften konstant luktar gurka.

Annica sa...

Jag kan inte se mig mätt på dina bilder!

Jag fegfotar fortfarande med det helautomatiska programmet.

Kajsa sa...

Och jag ler när jag läser det du skrivit.

Anna m V & E sa...

Jag ryser av dina texter, så enkla och vackra och så beskrivande, jag kan både lukta, känna och se det du beskriver. Fantastiskt

smultron sa...

Tänker på dig och hoppas du har en härlig sommar.
Kram!