Tjatande, förmanande.
Ekande, repetativt.
Tick tack.
Ät nu upp!
Skynda på!
För sent? Vad då!?
Svampiga flingor, mjölkfläck och smulor.
Blick som rymmer.
Ut genom fönster, bort från tjat.
Stängda öron.
Tick tack.
Slingra.
Tår på kinden.
Tandborste, Bamse med fluor.
Knip med munnen.
Tick tack.
Skrik som studsar
okontrollerat mellan kakel och klinker.
Klump i magen.
Klump i halsen.
Hård, seg, öm.
Mössan, jackan.
Tår i ögonvrån.
Kram i dörröppningen.
Får inte ta slut, alldeles för kort.
Kall luft runt fötterna.
Vinka av, vinka bort.
Sammetskänsla, samvetstyngd.
Hål i själen, droppande hjärta.
Ladda om, andas in.
Diskmaskin, trasa.
Samla smulor.
Samla tankar.
Lappa, plåstra.
Börja om.
3 kommentarer:
Nu är det eftermiddag...känslan har kanske bleknat en smula? Snart försoningsföreningstimmen och lite paus till imorgon bitti.
Vardag plus barn plus tidspress. Varför måste det bli så?
Å, där har du min dag. Du skriver så det känns. Alltid. Själv verkar jag ha förlorat förmågan att skriva mer än tre meningar i taget på bloggen. Men det duger det också.
Jag är så glad att jag har bra mornar med mina barn. De har oftast bara en kvart på sig från det jag väcker dem tills vi ska ta på ytterkläderna. Men det funkar.
Bra förberedelser kvällen innan, lägga fram klädgubbar och göra i ordning högen med skolböcker och eventuella jympapåsar och regnkläder. Och en mamma som varit vaken minst en timma innan hon väcker barnen så hon hunnit hitta sig själv efter sömndimmorna.
Sedan bara göra det nödvändigaste. På med kläder, kissa, borsta tänder (jag borstar), borsta håret och åka.
Men jag har det väl förspänt. Barnen äter frukost på fritids. Annars hade det tagit oändlig tid.
Mina barn är ju äldre än dina och jag känner igen en hel del av det du skriver. Förhoppningsvis och troligtvis blir det bättre med tiden.
Skicka en kommentar