Trädgården och dess blomster gör mig hänryckt för tillfället. I vindsuckarna kommer flädern, den gör mig vimmelkantig. Söt, kvalmig, men alldeles underbar. Lavendelns pikanta parfym fastnar på fingrarna när jag ryckt av vissna blommor. Pepparmyntan, med sin polkagris-liknande doft, lider av hybris och hotar som vanligt att ta över bland örterna.
Ibland måste jag helt enkelt gå in ett slag, bland disk och tidningar. Neutralisera näsan. För visst ligger njutningen precis mitt emellan, i skarven mellan två ytterligheter. Det är när man går över gränsen som det njutfulla drabbar en. Man kan inte stanna för länge, då blir det för mycket och långrandigt.
Fjärilslavendel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar