Att flytta ut känslorna

Jag läser Korvasbloggen, en blogg jag uppskattar av många anledningar. Speciellt detta inlägg tycker jag ni ska läsa. Och Sörens kommentar efteråt.

En av anledningarna till att jag bloggar är min övertygelse om att vi alla bär på liknande känslor (beroende på livssituation så klart) kring det här med att vara människa. Men av olika anledningar håller vi dem ofta för oss själva. Det finns givna regler för vilka "utsläpp" man bör respektive inte bör göra. Vi försöker hålla oss inom de där, egentligen väldigt befängda, ramarna för lämplighet. Som om känslor, oavsett typ eller styrka, skulle vara mer eller mindre lämpliga? Känslorna gör oss till just människor, inte bara djur. Känslorna ska användas, uttryckas, bollas och delas. Känslorna gör oss till större väsen, inte till sårbara individer i de fall vi väljer att visa upp dem. Det är min mening.

Idag ska jag göra kimchi och skriva ut ett par porträtt i A4-format att sätta upp på fotoväggen. Varför är det så svårt att välja ut alster bland de egna? Jag knäpper en massa bilder, redigerar dem lite, lägger dem på hög i datorn och är ... nöjd? Men så ska det väljas ut och helt plötsligt är ingen bild bra nog.

Jag jobbar på det, det gör jag.