Kanske mer som lösryckta rader eller fragment.
Greppbara för en stund, men snart flytande.
Fina små pusselbitar som råkat trilla ner från köksbordet.
Eller som enstaka nyponrosor på en vildvuxen sommaräng.
Jag måste gå ut och skaffa mig en räfsa, om jag ska få fason på bloggen. Förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid. Jag är strax tillbaka.
3 kommentarer:
Hjälper det? En räfsa? I så fall ska jag skaffa mig det också. En hel hög.
Kram!
Nej nej flickor, räfsa inte. Jag älskar den här vildvuxna sommarängen där gracila blåklockor blandas med robust gräs och magnifika hundkex, där man kan upptäcka nya förtjusningar och slipper dras med samma kantklippta buxbomshäckar.
Du ska räfsa till bloggen..? :-) Gumman, gumman. Jag fattar vad du menar med trängsel trots tunnhet (ofrivillig alliteration).
Själv giljotinerade jag bort Rana. Det var hög tid. Jag älskar fortfarande dina ord lika högt, men från och med nu kommer jag att läsa dem som
Elin
Skicka en kommentar