17 september 2010

Svensk ankdamm

För tredje kvällen i rad satt jag uppe igår och försökte förstå mig på den politiska slutspurten. Jag har till och från haft sällskap av maken, men ständigt av ett glas rödvin (eller två) och en skål kryddiga nötter. Liksom en ritual, en politik-piff.

I tisdags alliansen, i onsdags de rödgröna och så igår; tuppfighten. Eller kanske pajkastningen, eller ankdammen? Det var i princip omöjligt att som väljare kunna dra egna logiska slutsatser mellan glåpord, valfläsk och höga röster.

Sena kvällar, med hjärnan på högvarv när utfrågningen tagit slut vid elvatiden, torr rödvinsflabb och sur mage p g a för mycket chili. Småsega morgnar dagen efter. Bättre förutsättningar för ett politiskt stimulerat lynne finns väl.

Jag undrar stilla: Varför denna hets så tajt in på valet? Dessa debatter borde ju finnas (lättillgängliga och hyfsat lättsmälta) under hela mandatperioden. Vanliga, dödliga väljare, utan politisk passion, har en väldigt liten möjlighet att faktiskt överväga och analysera när det är så ont om tid.

Och det går åt en faslig massa nötter och vin!
Vilket sätt.


Blåröd röra, alternativt rödvinsdimma.

5 kommentarer:

Anonym sa...

För att inte tala om att alla politikerna plötsligt ska vara så folkliga och vara med i varenda radio- och tvprogram.

Och jag gillar bilden du tagit. Talande!

Trevlig (val)helg!

smultron sa...

En skvätt rödvin kan behövas för att stå ut med den sk debatten. ;)
Jag röstade när jag var på bibblan i veckan. Skönt att ha det avklarat.

Tänker på dig också. Gillar din nya bild. Ha en skön helg!

Anonym sa...

Efter andra glaset vin får man moderskänslor för Reinfeldt, då är det dags att byta kanal...

Elin Damberg sa...

Hahaha, talande bild.

Du är analytisk och seriös, precis så som jag känner att jag borde vara. Själv röstade jag i affekt (raseri). Och du vet ju hur!

Du kan ju alltid kolla in Dorsins valvisor som hjälp på traven. Lite svängig musik till beslutsamhetsångesten om inte annat.

Jag länkade just till dig - hoppas det var okej?

KRAM.

Elin Damberg sa...

Hahahaha. Läste just Jennys kommentar ovan. Underbart! Stor igenkänning!