3 februari 2011

Kort promenad

En sådan morgon då allt smälter samman och det inte finns mycket att hålla sig i. Varken deprimerande eller trist, bara homogent eller flytande. Det är ovidkommande om bilderna – mentala såväl som digitala – tas i färg eller svartvitt, resultatet är detsamma.

Smältvatten i gatubrunnar och drippdropp från träden viskar vagt om andra tider i kulört knopp. Grusknaster, samma tankar om igen. En matte kallar ömt in sin lilla foxterrier, vars täckning påminner om februarilandskapet. Med medhårsröst talar om för honom att han går fel väg. Lyckliga jycke, tänker jag. Att då och då få reda på, med medhårsröst, att man går fel väg här i livet. Kanske särskilt en dag som denna.

Ökar stegen, tittar framåt och är snart hemma.

3 kommentarer:

Peace in mind sa...

Lyckliga du som gjort promenaden. Dessa dagar är bara en avbockning i agendan...så som endast den som är rik på tid kan unna sig...

Zäta sa...

Jag vill också höra medhårsrösterna!

Jenny sa...

Generellt är vi lite dåliga på medhårsröster, vi mänschor, faktiskt... Det är så mycket lättare (av någon outgrundlig anledning) att vara nejsägare till varann... När blev vi såna?