12 april 2011

Med bokstäver innanför västen

För någon månad sedan fick vi reda på att Loppan har bokstäver i innerfickan. De där fyra, som skrivs med versaler. Att beskedet kom från kompetent BUP-personal bekräftade bara det jag och maken redan visste.

Bokstäverna är en naturlig del i vår vardag, men jag har hitintills inte dryftat detta på bloggen, mest av respekt för Loppan. Jag känner dock att vissa diskussioner i ämnet faktiskt kan vara berikande för alla.

Den utlösande faktorn var denna artikel, som en bloggvän tipsade mig om. Läs den. En väldigt fin artikel med bra infallsvinkel. Och dessutom – mycket i artikeln är på pricken likt vår egen situation och vår fantastiska Loppa. Jag blev glad av läsningen. (Längst ner till höger, i anslutning till reportaget, finns en länk till en faktabaserad artikel som också är läsvärd.)

9 kommentarer:

smultron sa...

Bra artikel!

"Jag ville inte att hon skulle tvingas gå genom skolan och känna sig misslyckad."

Precis så känner man ju, bokstäver i innerfickan eller ej. Jag hoppas hoppas hoppas så att artiklar och engagemang på det här sättet kan spilla över och uppmärksamma hur man i skolan kan anpassa arbetet mer utifrån barnens individuella behov och deras unika förutsättningar.

Senast igår stod jag återigen på skolgården och fick diskutera min sons uppförande. Om ett sätt inte fungerar måste man väl ändra på det? Skolan är för rigid.

Anonym sa...

Vi har precis börjat vår BUP-resa med samma misstankar ang vår 11-åring.

Har ni fått bra hjälp?

BUP är helt fantastiska men skolan och rektorn är inte fullt lika förstående tyvärr.

Min syster fick sin ADHD-diagnos ifjol. Det känns så sorgligt att hon fick gå 34 år med stämpeln som stökig.

Det finns mycket jag vill skriva men jag känner som du att jag vill skydda sonen.

Kram Annica

Anna sa...

Smultron:
Ja, rättigheterna borde vara självklara, oavsett.

Annica:
Hitintills har vi fått bra vägledning, på alla plan. Skriv ett mail, om du vill. Se adress i högermenyn, under bilden.

Solrosfrö sa...

Tack för att du delar A. Jag har ingen bokstavserfarenhet själv men skönt att få det på pränt så hon kan få rätt stöd i skola och hemma. Även om ni hade det på känn så antar jag att skolan vill ha det 'svart på vitt'. Kram!

Vi är.... sa...

Anna!

I mitt yrke som lärare, just ni i en 1:a, arbetar jag med en kille på 21 år som har ADHD. Tyvärr har denna kille haft det otroligt jobbigt, mycket för att hans föräldrar och familj aldrig har hjälpt eller stöttat honom(av olika anledningar) Med er, det lilla jag vet, väldigt kompetenta föräldrar, kommer Loppan att klara sig alldeles utmärkt. Vägen kommer att bli krokig och tokig men framåt går det.

Snälla, döm inte alla skolor och rektorer. Vi är många som gör allt vi kan i skolans värld för att alla barn ska ha samma chanser och möjligheter.

Stor kram från en f.d kollega.

Anonym sa...

Anna, vad tråkigt att höra. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag tänker på er och hoppas att ni har det bra.
Kajsa

Anna sa...

S:
Lärarskaran är verkligen brokig, och kompetens såväl som attityd skiftar väldigt. Det har jag både hört, läst och erfarit. Vi har haft tur och är otroligt tacksamma över att ha fått möta så kompetent personal hitintills. Förskolepersonal, specialpedagog, skolpsykolog, förskoleklasspersonal, NPU (neuropsykiatriska utredningsteamet) samt klass- och speciallärare. Ett extra hjärta i kanten för Loppans fröken och speciallärare!

Visst är vi medvetna om att vi förmodligen kommer att få ta fighter och kämpa en del mot ett fyrkantigt system med otillräckliga resurser, men det är vi beredda på.

Kajsa:
Inte beklaga. Loppans egenskaper kommer att ta henne långt. :)

Anonym sa...

Blir himla glad att du skriver om detta Anna. Du har både erfarenheten och orden att förmedla informationen. Jag håller med smultron att skolan måste utgå mer ifrån individen och dennes behov och inte bara stirra sig blinda på diagnoser.

Tyvärr är det många gånger nödvändigt idag att få en diagnos för att man ska få rätt hjälp och stöd. En rättighet man har oavsett! Det är när samhället/ omgivningen inte förstår som funktionsnedsättningen blir ett handikapp. Kunskap gör skillnad!

När det gäller eran fina loppa så tror jag att det kommer gå jätte bra! När dessa barn hittar sitt intresseområde och får bra stöttning och uppmuntran kan de gå hur långt som helst! :)

Zäta sa...

Så skönt att ändå veta. Även om det naturligtvis hade varit skönare att slippa humörssvängingar och alla negativa saker som följer med adhd.
Nu kan ni "gilla läget" och veta vad ni ska utgå från. Och kanske har lättare för att underlätta och uppmuntra.