Idag är det en sådan morgon. När ögonen är rödsprängda, huden pösig och kråksparkarna extra tydliga. Då blir själen lite äldre.
Jag känner mig inte gammal, det gör jag aldrig. Gammal jämfört med vad eller vem? Nej, det handlar mer om insikten att tiden går, insikten om en strävan efter att verkligen försöka göra något av alla de stunder som bara rinner förbi, de vi ibland kallar för vardag, ekorrhjul eller "livets gilla gång". För rynkorna och den lite slappare huden dyker alltid upp medan jag inför bekantskapen säger att livet rullar på.
Tänk på det: inte igår, inte imorgon – bara idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar