30 oktober 2007

Genus och den där listan

Jag satt och skrev önskelista åt barnen, att skicka till nära och kära.

Det går lätt att urskilja de önskemål Loppan själv har och de vi tycker hon ska ha med. Hennes lista är lika lång som mitt storhandlingskvitto från Willys. Jag ryser medan hon dikterar, men önska kan hon ju alltid få göra. Hon bläddrar framåt i "Barnens stora leksaksbok" – hon bläddrar tillbaka och pekar. Samma sektion slits vid varje tillfälle. Enda undantaget från det glittriga, rosa och sagoinspirerade är ett plötsligt infall om en kick bike! Där bröts mammas blyertsspets och hon satte eftermiddagskaffet i vrångstrupen. Än finns det hopp om variation för vår prinsessa! Jag säger dock som Katerina Janouch: "Det är feministiskt att låta flickorna leva ut sina rosa drömmar. Varför skulle mansvärlden vara bättre". Huvudsaken är väl ändå att man inte serverar barnen ett ensidigt utbud. De väljer själv ändå.

Lillebrors lista blir mer blygsam, kanske mest för att han oftast nöjer sig med storasysters saker. På hans lista finns mest maskiner och bilar. Vi har utan tvekan kommit fram till att de önskningarna är ytterst behovsbaserade.

Andra bloggar om: , , ,

4 kommentarer:

Evans sa...

Den där katalogen får jag läsa för Isac varje kväll. Legosidorna är speciellt intressanta. "Jag vill ha allt! Utom den", säger han :)

Malin sa...

Hm, det var rätt klokt sagt av Katerina. Än så länge har Alva inte så mycket rosa men den dan hon gärna vill det kommer jag inte att säga nej. Vill man vara prinsessa så vill man :)

Hanna sa...

Man kan självkallet inte tvinga barn in i olika fack. Min stilla undran är bara hur mycket de själva har valt EGENTLIGEN. När börjar vi göra genus på våra barn? Hur mycket har pådyvlats dem? Då tänker jag kanske inte främst på rosa saker utan på små spisar, dammsugare och hantverksset...

Anna sa...

Som förälder kan man säkert försöka pådyvla sina barn en hel del, men jag anser att de själva väljer ändå. På dagis finns t ex spisar, verktyg, bilar, dockor och utklädningskläder. Barnen får röra sig fritt emellan dessa lekar och välja. Det är den offentliga delen JAG kan referera till. Och leksaker finns det ju på fler ställen än hemma, så vanorna och intressena blir man varse på många sätt. Man ser ju vad barnen väljer att leka med.

Jag kan erbjuda Loppan tuffa byxor med häng och hon har provat på skruvdragare, men till sist vänder hon ändå tillbaka till det rosa och protesterar över byxorna.

Lillebror drar gärna på sig Loppans prinsessklänning, men återvänder alltid till horisontellt läge på golvet med sina bilar. Jag tror mycket på barnen, de gör sina val.

Däremot tror jag mindre på de vuxna, som låter sig stöpas på ett helt annat sätt än barn. De väljer inte lika ofta, och många protesterar heller inte. Det gör barnen.

Slutligen vill jag poängtera att man NATURLIGTVIS har ett stort ansvar som förälder att ge barnen allsidighet, på alla plan. Oavsett om det gäller leksaker, kunskaper och förhållningssätt eller människors olikheter.