Jag har läst ut Carina Rydbergs "Den som vässar vargars tänder". En odyssé i hemska barndomsminnen, trauman därifrån och förstörda liv. Enbart obehagligt och makabert, och jag som i övrigt uppskattar Carinas böcker erkänner att hon denna gång tappat greppet om mig. Detta verk lämnar mig i princip oberörd trots alla hemskheter, och det torde vara ett mindre bra betyg. Platt, är ytterligare ett beskrivande ord.Däremot förundras jag över den detaljrikedom som skildrar tankarna hos de sjuka, förstörda karaktärerna i boken. Sådana tankar borde rimligen bara kunna sättas på pränt av en som varit i helvetet, en som varit med. Jag ger mig dock inte in i någon vidare diskussion kring påläst författarskap kontra ditos egna erfarenheter, utan sätter pocketboken i hyllan och går vidare.
Andra bloggar om: Carina Rydberg, Den som vässar vargars tänder, böcker, läsning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar