– Eh, jaha, undrade jag sävligt. Hon tittade barskt på mig och bad mig läsa från höger till vänster istället. Jag valde att vända på pappret och hålla upp det mot fönstret, för att konstatera att hon skrivit KOKO I HUVUDET spegelvänt, alldeles själv:
Idag känns hennes söta hjärna betydligt mer välutvecklad än min. Fascinerande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar