Den lilla, stora bubblan av babylycka

Idag försöker jag plocka upp tankar, som sedan några år förts bort med livets kuling. Jag letar efter känslorna jag själv hade med en ny världsmedborgare i famnen. Det är svårt, för så mycket vatten har runnit i vår å sedan dess – många sömnlösa nätter, tusentals blöjbyten, milstolpar, legoklossar, gyllene stunder och fantastiska ögonblick. Men här, hos söstra mi, får jag hjälp. Dofter, små fingrar, för stora strumpor, amningspass och lågmälda röster väcker sinnet.

Vinden viner kring knutarna, vi äter mysfrukost och njuter av lilla Stjärnan. Stora, förvånade blickar, ljudlig hicka, små närhetsrop och en vild mellanbrun kalufs. Och så världens sötaste näsa.

Återigen kan jag för ett ljuvt ögonblick skönja framtiden, våra familjer tillsammans, jag snuddar bara precis vid den i tanken. Nyfödda barn föder nog stora tankar.

Lustigt nog var det lika stjärnklart inatt, som den natten hon föddes. Det bådar gott.