Den ger mig fortfarande gåshud, precis som då. Jag minns fortfarande det spraktorra hårsvallet, den glittrande prickiga klänningen, den stora haklappskragen och den gigantiska vita gitarren. Jag köpte singeln, blev euforisk vid den klassiska höjningen i låten och spelade nästan sönder den i evigheters evighet – eller i alla fall kändes det så på den tiden.
Då var jag sju år och kunde ingen tyska, men jag sjöng, herrejävlar vad jag sjöng! Min låtsastyska ekade mellan väggarna där hemma. Nu är jag 32, utbildad tysklärare men kan fortfarande inte sjunga den annorlunda. Jo, visst kan jag om jag koncentrerar mig höra riktiga tyska ord i låten numera, men sången stagnerade där, på Eurovision Song Contest -82.
Andra bloggar om: Nicole, Ein bisschen Frieden, Eurovision Song contest, 1982, minnen, låtsasspråk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar