Jag läser och förfäras. Mitt mammahjärta sväller, slår dubbelt så fort och handsvetten bryter ut. Hur går tankarna hos den förälder, som mitt i eldhavet tvingas tänka efter? Hur rådgör man med sig själv när man bara vill hålla barnet så nära, skydda det.
Överleva
Panik
Rationella och irrationella tankar
Ingen annan utväg
Hur många sekunder eller minuter behöver man som mamma för att besluta sig för att släppa sitt eget, älskade barn ut genom fönstret, flera våningar uppifrån – mot en eventuell räddning långt där nere? Herregud! Jag slutar aldrig förvånas över människans sinne och förmåga. Själv känns det som om jag hade satt mig i ett hörn med barnen tätt intill och inväntat döden. Så egoistiskt. Men så har jag tack och lov heller ingen erfarenhet av trängda, skräckslagna situationer med mina barn.
Jag är rädd för elden, jätterädd, och efter detta om möjligt ännu mer. De onda, obehagliga tankarna måste bort, på en gång.
Jag tror jag går och bakar ett bröd. Åt min familj.
Andra bloggar om: eld, bränder, rädsla, starka tankar, mod
1 kommentar:
Jag såg bilden på framsidan av tidningen när jag var i affären och ville bara ta upp Alva i famnen och aldrig släppa henne. Nä, jag vet inte hur jag skulle gjort. Och jag hoppas att jag aldrig någonsin behöver veta.
Skicka en kommentar