Smakminnen

På den tiden när mormor var pigg och fingerfärdig hade hon aptit på hobbies. Hon har haft många projekt under min ungdom, vilka jag minns med stor värme.

*Samtliga hushåll i familjen har flera travar med hennes virkade grytlappar i linneskåpet. Jag har köpt några egna, mellan mormors produktioner, men inga är så bra och effektiva som hennes. De sista hon virkade fick vi själv färgbeställa – det ni!

* Ringde man henne på lördagsförmiddagen fick man en brysk stämma till svar. Jag borde ha vetat bättre än att störa henne mitt i Melodikrysset! Men hon skickade aldrig in något av de otaliga kryss hon har löst genom åren.

* Stekta revben... Jag har skrivit om dem tidigare, och de måste ha tagit en evighet att steka och varsamt tillaga. Men så färdades också smaklökarna ut i evigheten och tillbaka när hon valt denna rätt en helg. Till hennes högtidliga matlista kan även läggas: ris à la Malta, jordgubbskräm, fiskpudding med skirat smör, ljusstekta crêpes med hemlagad jordgubbssylt, rotmos med oxbringa, inlagda gurkor och rödbetor och rårörda lingon. Med all säkerhet aktiverar jag här smakminnena hos mamma och lillasyster och får väl en hel räcka kompletteringar inom kort.

* Linfröbullar. Hon bakade gigantiska satser, sparade kanske fem bullar till sig själv och gav oss resten. En av många speglingar av hennes komplett osjälviska sida.

Dessa linfröbullar mindes jag speciellt igår kväll när jag själv bakade grova frukostbullar efter ett Bergenströmskt recept. Länge har jag förargats över att det på marknaden knappt finns några bröd som är riktigt goda, och samtidigt prisvärda. Emellertid; dessa bullar blev naturligtvis så där buffligt ljuvliga som jag hade hoppats (särskilt med ett eget tillägg på lite rivna morötter) och dem ska jag baka fler gånger (eller alltid): För att de var himmelskt goda, och för att de påminner om mormor.