Vid ett fåtal tillfällen blir jag groteskt mätt, du vet så obehagligt mätt att man tror maten har krupit upp och bosatt sig i huvudet, den täpper till andningen, dämpar synintrycken och ger brus i öronen. Så mätt att man absolut måste inta horisontellt läge.
Förr blev jag bara så mätt när mormor hade stekt revben en halv dag och serverade oss den med alla sina tillbehör. Idag blev jag dock just så mätt efter att jag kokt mitt omständigt införskaffade högrev, gjort dillsås, potatis och smörslungade haricot verts. Jag tror bestämt det lät lite lagom otrevligt när jag åt (självvalt ord) för jag såg mannens lätt brydda blickar.
Nu sitter jag här framför skärmen och släpper ut luft genom mungipan (åja, ingen annanstans!) och har svårt för att koncentrera mig. Hur gör man nu? Går jag och lägger mig nu, så vaknar jag förmodligen inte förrän en SCAN-anställd misstar mig för en slaktfärdig julgris lagom till första advent.
1 kommentar:
fniss! snabbare effekt om du släpper ut där bak ;)
Skicka en kommentar