Loppan och jag har slutit fred och begravt stridsyxan tillsvidare. Det är komplett ovidkommande vem som gick segrande ur striden, men jag tror att vi båda stod som förlorare, mer eller mindre omedvetet.
Som mamma står jag idag mentalt naken framför spegeln och inför en större rannsakning. Det är dags att bryta upp från gamla harvade spår som förmodligen är så slitna att det knappt går att se vem som gått där en gång. Min relation till Loppan har på många plan gått i stå, så nu är det dags att tänka om och byta infallsvinklar. Fråga mig bara inte hur. Inte idag.
Jag måste intala mig själv att börja släppa det strama koppel jag hittills och uppenbarligen haft runt hennes hals. Hon har gjort mer än klart för mig att det kliar och blivit för gammalt. Auktoriteten måste ta nya former, som passar henne nu.
Idag är jag uppriktigt ledsen.
Ett vidöppet men tomt sinne.
Hur fyller jag den gropen?
Och med vad?
Andra bloggar om: barnuppfostran, barn, omprövning, relationer, föräldrar, nya tankar
2 kommentarer:
Det är inte helt lätt att vara förälder alla gånger, men barnen märker nog att man gör sitt bästa och att man älskar dem (även om man skriker ibland). :)
Vad roligt att du vill vara med på vårutmaningen! Jag ska skriva in dig på listan!
Vännen...
Kram.
Rana
Skicka en kommentar