27 maj 2008

Periodaren

I perioder faller jag ner i ett bokmalsträsk, och då har jag ett ständigt behov av att sluka bokstäver. Så fort jag slagit ihop pärmarna på en, så måste jag påbörja en annan. Där nere är det kletigt men fokuserat, fritt men intensivt, nytt men varmt familjärt. När jag efter någon månad eller kanske ett år klättrat upp ur denna underbara, kraftsugande gyttja så hinner jag verkligen torka ut rejält tills nästa träsk ligger framför mig. Jag krackelerar fullkomligt. Då läser jag verkligen ingenting mer än kanske dagstidningen och de publikationer jag faktiskt jobbar med.

Stundtals önskar jag att gyttjan kunde finfördelas lite mer i tillvaron, att den inte klumpade sig så förbannat.


Andra bloggar om: , , , ,

6 kommentarer:

rana sa...

Haha, underbart formulerat, vännen. Och jag känner igen det alltför väl.

Skriver detta från biblioteket, har ingen nätuppkoppling hemma nu.

Hahaha, ja det vore härligt att ta en husvagnsresa till dig.

Många kramar, Rana

Zäta sa...

Här är en periodare till. Fast jag pendlar mellan att läsa lite lagom och att läsa maniskt (dvs så mycket att familjen klagar).

Malin sa...

Jag önskar att det fanns tid att falla ner i bokläsargyttjan. På kvällarna är jag dödligt trött och sen försvinner dagarna. Några kapitel hinns med om Alva sover och det inte är något "måste" som hindrar läsandet. Jag är avundsjuk på dig!

smultron sa...

Jag har blivit jämnare. Jag vet hur mycket läsningen betyder för mig och om jag en period inte läser har jag svårt att hitta tiden till det igen.

Därför läser jag alltid något. Jag tänker att det är ett måste, lika viktigt som att äta, sova, andas. Lust eller inte. Den brukar alltid komma tillbaka.

RANA sa...

"Om du vill så menar jag allvar, i alla fall i mitt första antagande." Hahaha! Vackra Österlen, vackra Anna. Det vore sååå roligt. Och läskigt.

Du har mycket, mycket fina tankar om Surgubben. Jag tror inte du har förstått vilka hackor han går av för. ;-)

NU FUNKAR NÄTET. Jag har fyra dagars bloggande att ta igen, till min stora bävan och glädje. Men det är min kväll ikväll, så det är tajmat och klart.

Kram gumman!
Rana

Tjockalocka sa...

Känner igen det. Periodvis läser jag nästan tvångsmässigt. Nu, när lill-locka flyttat ut ur vårt sovrum (men inte ur vår säng, det tassas...) återupptäckte jag det fantastiska i att kunna lägga sig i sängen med sänglampan tänd och läsa!