Hela trädgården exploderar, som hos de flesta, så nu gäller det att njuta av helheten eftersom våren inte längre känns lika exotisk som för ett par veckor sedan.
Ett innerligt råd: Låt aldrig ögat vänja sig.
Alla växter är fantastiska med himlen som fond.
Fru Hanna, nyplanterad.
Lunchblick utåt, där hav diffust möter himmel i dagens dis, och jag sittandes med te och smörgås på trädäcket.
Andra bloggar om: vår, trädgård
10 kommentarer:
Vilken vy! Lunchar du hemma eller på lokal? Hoppas nästan på det senare för att inte bli så avundsjuk!;)
Jag lunchar hemma, för jag jobbar hemma. Bra, och billiga luncher för det mesta. :o)
Bilden är tagen från vår terrass, som jag måste erkänna att jag är sjukligt förälskad i.
Haha, jag tyckte först att du skrivit att du satt på träräcket. Hugaligen, tänkte jag förskräckt, för det ser högt ut, men sen läste jag ordentligt.
Instämmer i uppmaningen om att aldrig vänja sig vid våren. Och visst är det fantastiskt att varje vår är så ny och fräsch. Jag glömmer bort hur verkligen gröna björklöven är och utropsteckensvita vitsipporna är från år till år och blir lika förvånat överraskad varje gång.
Å vilken ljuvlig utsikt!! Och vilken arbetsplats :) Vad är det du jobbar med?
Malin:
Jag släpper ut mig själv på lunchen, det är en fin lyx. Annars sitter jag mest i telefon och framför skärmen på kontoret här hemma och arbetar i familjeföretaget (jag och mina föräldrar) med att sälja in och producera broschyrer.
Ojdå! Nu blev jag visst avundsjuk. Gör det något?
Sara:
:o)
Ja, släpp avundsjukan, den är inte värd mycket. Se inåt och beröm din egen beslutsamhet i att sätta ner shoppingfoten. DET, min vän är i så fall något att avundas.
Åh, fint, fint, fint OCH inspirerande...
Vilket trädäck..! Wow, där sutte man gärna med dig och njöt av solen, kaffet, havet, tystnaden eller pratet. På riktigt.
/Rana
Rana:
På riktigt – minsann.
:o)
Skicka en kommentar