Något gör mig rastlös dessa dagar. Jag tänker på banala saker; hur fort jag glömmer bra lärdomar jag dragit av litteraturen, hur förskolan kan ordna måltider till barnen nu när terminen är slut samt hur töntigt mycket jag tänker på mördarsniglar trots bristen av dem just på vår täppa. Jag tänker på att Loppan blivit så stor och nya tider väntar till hösten. Jag tänker på sommaren och de nu tunga molnen som far över himlen. Det går runt och in i vartannat.
Kvällstid rotar jag i skafferiet, i hopp om att något sött eller salt kan tämja myrorna i kroppen. Oförmögenheten att verkligen sätta mig ner och läsa irriterar bara, så då går jag en sväng. Runt matsalsbordet, ut i tvättstugan för att glo en stund på tvätten som behöver vikas.
Jag tror det är någon form av avspark nu. Mentalt då, inte på någon internationell fotbollsarena. Vid avspark tänker jag lite för mycket och går i sidled istället för framåt.
Ikväll ska jag storhandla – fylla frys och kyl. Det hjälper säkert lite.
Andra bloggar om: rastlöshet, avspark, förändring, utveckling, stagnation
5 kommentarer:
Ack ja. De där myrorna är välbekanta. Vad gör man med dem?
Hej Anna!
Lustigt, precis så känner jag. Lugnet som funnits inom mig ända sedan jag tog examen i januari har nu försvunnit. Något gnager inom mig, vet inte vad, men jag måste snart få reda på det. Jag grubblar på det mesta, precis som du, min W´s skolstart till hösten eller något annat. Lugnet infinner sig inte och det kryper i magen.
En storstädning ikväll kanske hjälper=).
Nu räknar jag ner veckorna till han i magen tittar ut. Denna tredje graviditet har inte varit angenäm. Nu är jag sjukskriven 100% då foglossningen gör att jag vissa stunder knappt kan gå, än mindre engagera mig i mitt nuvarande jobb som förskollärare.
Ha en skön och lugn sommar så skickar jag en hälsning när vår
3:a har tittat ut.
Kram!
/Sara
Ja usch, dom där myrorna är obehagliga. Hoppas tankarna lugnar ner sig. Känner igen det där alltför väl.
Myrorna finns här med. Ibland är det stora, ibland många och bygger en envis stack, som är svår att bli av med. Men så flyttar de ut, tillslut. Oftast när jag kommit ut och fått utbyte med någon klok själ ; )Då kan jag andas rent och lugnt och se framåt igen.
Du skriver så bra. Så känner jag alltför ofta. Dom planlösa turerna i hemmet. Apatin. Sidledsgången.
Skicka en kommentar