Det går utmärkt att skriva meddelanden i dammet ovanpå skänken i matrummet, och vår säng är fortfarande obäddad vid lunchtid. Mitt nya jag kontrar med att det inte gör någonting. Nästan ingenting alls. Nästan.
Detta är stort, sannerligen.
5 kommentarer:
Anonym
sa...
Är du pedant? Det hade jag inte kunnat gissa. Var det inte du som hade en död krukväxt i arbetsrummet? Det fick mig att tro att du nog mer var typen som har en rätt avslappnad inställning till städning.
Zäta: Det känns ganska olustigt att erkänna, men jag är nog en partiell pedant. Om det nu finns något som heter så, vill säga.
Ute på kontoret, där jag tillbringar mina arbetstimmar och där vi även har gästrum, råder en ganska kraftig röra. Här hamnar saker som inte har någon plats eller som är på väg någonstans, här städar jag sällan och här vattnar jag aldrig blommorna. En gudsförgäten plats...
Jag tränar också. Ibland blåser jag på sekretären. Då dammar jag. Och sängen har varit bäddad MEN utan överkast i flera dar. Det ser jag som ett stort framsteg.
5 kommentarer:
Är du pedant? Det hade jag inte kunnat gissa. Var det inte du som hade en död krukväxt i arbetsrummet? Det fick mig att tro att du nog mer var typen som har en rätt avslappnad inställning till städning.
Zäta:
Det känns ganska olustigt att erkänna, men jag är nog en partiell pedant. Om det nu finns något som heter så, vill säga.
Ute på kontoret, där jag tillbringar mina arbetstimmar och där vi även har gästrum, råder en ganska kraftig röra. Här hamnar saker som inte har någon plats eller som är på väg någonstans, här städar jag sällan och här vattnar jag aldrig blommorna. En gudsförgäten plats...
Vår säng är nästan alltid obäddad :/ Du kan skicka lite av ditt pedateri till mig!
Jag tränar också. Ibland blåser jag på sekretären. Då dammar jag. Och sängen har varit bäddad MEN utan överkast i flera dar. Det ser jag som ett stort framsteg.
Å fy. Där hoppas jag vara om några år och många terapisessioner...
Skicka en kommentar