23 juni 2008

Pedant på avvänjning, del 1

Det går utmärkt att skriva meddelanden i dammet ovanpå skänken i matrummet, och vår säng är fortfarande obäddad vid lunchtid. Mitt nya jag kontrar med att det inte gör någonting. Nästan ingenting alls. Nästan.

Detta är stort, sannerligen.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Är du pedant? Det hade jag inte kunnat gissa. Var det inte du som hade en död krukväxt i arbetsrummet? Det fick mig att tro att du nog mer var typen som har en rätt avslappnad inställning till städning.

Anna sa...

Zäta:
Det känns ganska olustigt att erkänna, men jag är nog en partiell pedant. Om det nu finns något som heter så, vill säga.

Ute på kontoret, där jag tillbringar mina arbetstimmar och där vi även har gästrum, råder en ganska kraftig röra. Här hamnar saker som inte har någon plats eller som är på väg någonstans, här städar jag sällan och här vattnar jag aldrig blommorna. En gudsförgäten plats...

Anonym sa...

Vår säng är nästan alltid obäddad :/ Du kan skicka lite av ditt pedateri till mig!

smultron sa...

Jag tränar också. Ibland blåser jag på sekretären. Då dammar jag. Och sängen har varit bäddad MEN utan överkast i flera dar. Det ser jag som ett stort framsteg.

Anonym sa...

Å fy. Där hoppas jag vara om några år och många terapisessioner...