Det där uttrycket man känner att man lever känns slitet, men likväl går det att applicera på ett träffsäkert sätt ibland.
Igår; skymning med tonad mörkblå himmel, en fläderdrink modell större (på allra godaste Bombay Sapphire Gin) samt "No country for old men".
De bästa filmerna lämnar mig ofta ordlös, eller i alla fall med en direkt önskan om att inte klä den nyförvärvade känslan i ord. Så var det igår.
Den var stilla och våldsam.
Brutal och tyst.
Luftig men massiv.
De där orden ger inget större sammanhang ser jag, men så är det ibland.
När filmen var till ända var jag överkörd av en lastbil, hade nerverna utanpå kroppen och tankarna i vild galopp. Jag borstade tänderna i natten, klämde på en gammal finne och kände att jag levde – ut i varje cell.
Andra bloggar om: No country for old men, film, goda upplevelser, kontraster
3 kommentarer:
ÄR Bombay Sapphire verkligen bättre? Jag har köpt den för att den SER mycket lyxigare ut, men jag vet inte om jag egentligen smakat på den. Det gick åt en flaska sånt på mitt 30-årskalas, minns jag, men då var det inte jag som drack - jag hade fullt upp med att vara värdinna...! *s* Men skönt att veta att den inte bara ser cool ut, i alla fall!
Haha - hittade hit efter Ranas inlägg och din kommentar hos mig, och så är sprit det första jag kommer in på när jag kommer mig för att kommentera... Jag vet då hur man gör ett första intryck...! *s*
Din filmrecension gör mig på en gång väldigt sugen på att se filmen OCH får mig att känna att den tarvar mental förberedelse. Överkörd av en lastbil är tunga grejer. (sic!)
Hursomhelst - jag ämnar fortsätta läsa din blogg, så jag hoppas på mer substantiella kommentarer från min sida framöver... ;o)
Håller med - den filmen gjorde intryck långt efteråt. "Massiv och luftig..." Haha, på kornet!
Och jag har mejlat dig.
Kram och god natt.
Rana
Det låter verkligen som en sevärd film! Den får definitivt bli nästa hyrfilm!
Skicka en kommentar