Explosion som härdar

Det var något som exploderade här hemma igår. Något hade uppenbarligen legat och pyrt en längre tid, och antagligen hade kanterna bågnat och pallade inte för trycket. Hon drog in ett tungt och mångfaldigt artilleri som lätt kunnat ta livet av en hel nations arméer. Mina vapen var välslipade, kraftfulla men ganska få. Anfallet var oundvikligt och vi stötte ihop med enorm kraft.

Aldrig någonsin har bråken mellan mig och Loppan varit så intensiva, aldrig någonsin har vi skrikit så länge på varandra och aldrig har sikten framåt varit så dålig. Förrän igår kväll. Djupa sår, blödande hjärtan och storgråtande parter. Om inte maken kommit smygande med vit flagg från vänsterflanken hade vi aldrig lyckats bli sams inför sänggåendet.

Med fredsavtal i hand verkar vi ha kommit varandra närmre; vi hade storstädning bland känslorna och kunde beta av en rejält överjäst surdeg när lugnet väl lagt sig över krigshärden. Det fanns saker hon uttryckte som aldrig tidigare kommit upp till ytan, vilka både hon och jag tagit lärdom av.

Idag känns luften ny, och sinnet lättare. Vi utbyter blickar – i samförstånd. Nyfikenhet och ny gemenskap, till ett högt pris.



Andra bloggar om: barn, bråk, konflikter, känslor, vädra hjärtan i krig