Klockan är nio en semestermorgon. Jag hör makens rogivande andetag och läser mästaren Paulrud i ett tyst hus. Axeln blir sval av en självsäker morgonbris, som trycker in luft genom det öppna fönstret så att persiennen protesterar. Under ena fingernageln har jag kvar gårdagens tallskog, kottar, finkorniga och oändliga sand, barnlek, släktsamtal och tända fotogenlampor i natten. Med ena tån kliar jag på vaden, på en gåva från skogen.
Blad efter blad, bokens doft och jag. En morgon.
Andra bloggar om: semester, avbrott, sovmorgon, litteratur
4 kommentarer:
Lovely!! Semesterkram
Vackert. Som poesi.
Det är dig så vansinnigt väl unnt! Vännen...
Och nu har jag svarat på din (ska vi säga?) utmaning också. Lera med potential... :-)
Och snart får jag se din trädgård. Och du kan inte beskära bort ogräs i Photoshop, jag menar, du vet, IRL. Men du har säkert inget sånt...
Kram, vervirrte Rana
Skicka en kommentar