Såpan löddrar mjukt i svampen. Jag gnuggar bort vårvintersmuts från Loppans stövlar och tittar rakt ut genom fönstret med blicken så långt bort det går. Så hann då vardagen ifatt mig och jag inser att från och med imorgon anser kommunen att min dotter går i skolan. Jag bollar ordet "förskoleklass" för mig själv; kastar det åt höger och vänster och förstår snart att det lär ta lite tid att lägga ordet till rätta i mammahjärtat.
Minnen rusar förbi och försvinner; flammande storkbett, senapsblöjor, purékladd, vällingflaskor, rödrandiga tröjor, tjocka bebislår och rosa nappar. Gåshud och en klump i halsen.
En ny milstolpe är nedslagen, och jag känner att jag går runt den och vägrar kännas vid den, trots att både släggan och myllan är min egen.
Andra bloggar om: barn, förskoleklass, förändring, uppbrott, tid, minnen
5 kommentarer:
"En ny milstolpe är nedslagen, och jag känner att jag går runt den och vägrar kännas vid den, trots att både släggan och myllan är min egen."
Du har en förmåga att tänka och formulera dej som är helt outstanding.
Lite sorgset när de växer så fort. Man vill hålla kvar den lilla ungen... Hoppas du kan skaka av dig ledsamheten och att det gick bra på uppropet i dag.
...och tänk jag har båda sakerna...senapsbajs och barn i förskoleklass=)
Det är stort och jag tror att jag var mer nervös än Storebror inför denna dag. Nu är han på väg hem och jag ser fram emot en rapport om hur dagen har varit.
Kram!
Säger som vännen Zäta - en sådan enastående formuleringförmåga så att det är galet. Jag vet inte hur ofta tårarna svämmar över när jag öppnar din blogg. Och nu igen. Kan du vänligen - pretty please with sugar on top - rafsa fram det där som ligger under huvudkudden????????? Ge ut bloggtexterna, för sjutton.
Och så har jag mejlat dig.
K-R-A-M!!!
Rana
Jag blir varm av era fina komplimanger – tack.
Alltsammans gick bra, och klumpen i halsen smälte även om jag fortfarande undrar vems dotter som hunnit bli så stor.
Skicka en kommentar