14 augusti 2008

Sommarens sista

Det är någon form av övermod som sköljer över mig när jag drar upp rädisorna ur drivlådorna. Jag känner mig lite som Tom Hanks rollfigur i "Cast Away", i stunden då han äntligen lyckas göra upp eld (för er som kan referera till denna parallell). Det ligger uppenbarligen något uråldrigt kraftfullt över så till synes banala saker som att tillreda föda, odla, baka etc. Helt enkelt alla former av egna livsuppehållande initiativ i det moderna samhället.

Det är sommarens sista rädisor; de framkallar dofter och minnen från såväl barndom och långa somrar som bitterljuva tankar kring semesterslut och ett analkande årstidsbyte. Även om jag inte vill tro att sommaren är till ända, så ser jag att vindar vänder, naturen skiftar nyanser och dofter ändras. I en turistort som vår dämpas nu tempot, för att åter falla in på det normala spåret; gästerna packar ihop och återvänder till sin vardag, småattraktioner stänger för säsongen och öppettider begränsas. Tystnaden börjar återvända – den älskade tystnaden. Och lugnet.

Att jag börjar längta efter vardagsmat, rediga matsedlar, normala barnläggningstider, mindre gin och mer kura skymning är också ett säkert tecken på skifte.



Andra bloggar om: , , ,

4 kommentarer:

Zäta sa...

Du skördar dina sista rädisor, jag börjar fundera på att leta reda på mina första morötter.
Men visst känns det som hösten är i antågande.

RANA sa...

Oh ja, jag är med dig. Fattar så väl. Jag ämnar tänja på semestervansinnet i två dagar till. Sen återställer vi ordningen.

Tyvärr. Tack och lov. :-)

PoK, Rana

Sara sa...

Vår sommar har varit rätt kaotisk, av olika skäl. Mitt i allt har jag jobbat massor. Och nu är sommaren liksom slut, innan den ens har börjat. Ungefär så känns det. Ändå längtar jag till hösten nu. Till rutiner och allt det där andra som hör till.

Kajsa sa...

Så där såg inte mina rädisor ut. :-(