19 augusti 2008

Vaggvisa

Min alldeles egna vaggvisa. En våg som jag låter skölja över mig kvällstid, då jag avslutar dagen och alla dess tankar.

Det svider alltid lite att lyssna till den.
Men så kommer jag också till himlen för en stund.

Andra bloggar om: ,

3 kommentarer:

RANA sa...

Mmmm. Vackert. Det stämmer för mig att det här är din vaggvisa.

KRAM.

RANA sa...

Hej raring, nu sitter ni där som en smäck i min blogg. PoK, R

Anonym sa...

Den smeker och river på samma gång...