21 september 2008

Att glädjas åt det som blir

Livet i allmänhet och föräldraskapet i synnerhet har lärt mig att det sällan blir som man tänkt sig. Man ska istället glädjas åt det som blir, snarare än åt det som kunde varit. Jag menar inte att man ska vara pessimist, utan det gäller att vara en flexibel realist. Då tror jag man blir lyckligast.

Gårdagskvällen på tu man hand med maken blev dock precis som vi hade tänkt oss. Jag minns inte när vi lagade mat tillsammans senast, oftast är det ytterligare sysslor som pockar på uppmärksamhet och klyver ansvarsområdena i hus, hem, renovering och trädgård.

Igår stod vi dock bägge i köket, bollade idéer, förde långa meningsfulla och framför allt HELA diskussioner. Och så åt vi fantastiskt gott, och sköljde ner diskussionerna med chilenska sammetsdroppar.

Ihopkrupna sedan, i soffan, med varandra och dessert. "Efter bröllopet" skakade om lite i själ och hjärta. Sevärd film, tycker jag.

Som sagt; att glädjas åt det som blir, åt det som blev vår gårdagskväll.


Wasabi- och Philadelphiafylld lax


Lyxbiffar (m cr fraiche, senap, lingon, spiskummin), kantarellsås, ugnsbakade tomater och hemrörda lingon.


Mangomousse med kokos/pistage/choklad-strössel

8 kommentarer:

Peace in mind sa...

Mmm, jag känner lyckan i er kväll. Härligt lyxigt och bästa sättet att vårda relationen. Bara ensamma med varandra slår alla weekendtrippar, sparesor och annat. Med hästlängder...

Anonym sa...

Men fy fasen vad gott allt lät! Efterrätten såg riktigt lyxig ut.

Willewira sa...

Oj, så gott det såg ut!!
Härligt att få rå om varandra en hel helg. Inte dumt alls.

Borde bli oftare än vad man tillåter sig.

KRam Willewira

Anonym sa...

Härligt! Vad skönt att kunna ta det som det kommer och njuta av nuet. Och det såg riktigt, riktigt gott ut!

Sara sa...

Låter underbart!
Jag minns knappt när vi hann föra en hel diskussion till punkt. När de tre barnen har somnat är liksom orden... slut.

smultron sa...

Det där såg gott ut!
Låter som ni hade en mysig kväll.

På något sätt tycker jag att vi alltid lyckas få tid att prata och umgås, maken och jag. Fast vi bara haft barnvakt tre-fyra gånger den senaste 6 1/2 åren.

Var dags glimtarn sa...

Please invite us next time!!! ;)

Tjockalocka sa...

Vad härligt! Och gott!