6 september 2008

Instängt, fuktigt

Mina tankar går så trögt i fuktig luft, så är det bara. Det är precis som om de förgäves försöker borra sig igenom den klibbiga luftmassan, tvingas tillbaka och inte får möjlighet att löpa hela vägen.

Så en regnklibbig och vindstilla förmiddag som denna, då jag anser det vara höst och kvicksilvret klamrar sig fast vid sommarresterna, går jag fram och tillbaka med bara fötter som klistrar fast på ekparketten. Jag gör försök att släppa ut tankarna genom de öppna fönsterna, utan gott resultat. Barnen får se en film medan jag tankesorterar – buntar ihop och prioriterar bort.

Och så var det kom i håg-listan inför min systers bröllop, den blir bra att ställa samman idag: Mellan huvud och papper är vägen kortare.

Andra bloggar om: , , , ,

2 kommentarer:

Fru Kaos blir en kaosmaskin sa...

Den där höga klara höstluften ger mycket bättre flöde, eller hur? Lite gåshud och hjärnan får en kickstart, så vill jag ha det. För alla mina tankar, och dina...

smultron sa...

Jag tål inte klibbigt väder. Sonen är likadan. Att tänka är inte att tänka på!