En mur av häckplantor.
Varken jag eller maken förstår hur häcken kunnat få växa sig så stor.
Och varför man velat tukta den i murform.
Det vet antagligen bara de förra husägarna.
Men jag är lite orolig, den häcken har ju varit vår mur mot allmänheten. Vem vet vilka demoner vi riskerar att släppa in när nu Cerny snart kommer och sliter upp den med rötterna?
Jag kommer nog att känna mig naken efteråt, men det är väl så när man klär av sig för att sätta på sig något nytt.
Ett häckhelvete, helt enkelt.
6 kommentarer:
Vi hade också en taggig och ful mur mot omvärlden. Den drogs upp med buller och bång men nu växer det åter en häck där den tidigare stod. Varför? MYCKET NYFIKNA GRANNAR!! Att aldrig kunna vara i trädgården utan att någon synade mina förehavanden blev outhärdligt.
MEN Thujahäck är mycket finare än en stickig sak.
Maria:
Jag har all förståelse för insynskyddet! Det är ett skönt måste, anser jag.
Men du ser på bilden; vår häck har ingen funktion. Den bara står där. Den skyddar på sin höjd... hussockeln.
Ersättare blir sten, högre gräs, klätterväxter på vajer och en del skuggväxter.
Måste få undra lite.... varför planterar man en häck intill huset???
Förstår att ni ställt er den frågan också..., eller?
Era ersättare låter däremot toppen, tycker jag! Ser fram emot bildbeviset senare.. :)
Ha en skön dag!
Kram Willewira
Willewira:
Eller hur?!
Den är bara en fuktsamlare intill fasaden.
Behövs väl ingen buskig mur precis framför en vägg? Det blir finfint utan. Jag kan tänka mig att huset kommer andas bättre ;)
Vi har haft en likadan mur framför vårt hus. Bred som en pansarvagn, stickig och ogästvänlig.
Nu är den borta. Vi grävde upp den härom helgen, gav bort plantorna till grannen med liten budget men stor insyn. Och nu finns det ingen återvändo - i vår ska trädgårdsarkitektens tolkning av våra trädgårdsdrömmar förverkligas.
Gräv, bara gräv!
Skicka en kommentar