Maken murar envist där ute i mörkret, i halogenlampans sken. Hamrar, skrapar, svettas i kvällsljumma luften. Jag sitter framför skärmen; knåpar, pusslar och fnular inför systerns bröllopsdag. Barnen sover sött i ett annars mörkt hus, och vi är tacksamma för att ingen är surmulen och i behov av uppmärksamhet.
Att leva med varandra, och bredvid.
Andra bloggar om: späckad kalender, bråda dagar, närvaro och frånvaro, vardagskärlek
6 kommentarer:
Vackert!
Det är det bästa, att kunna känna tryggheten i sin familj, i sitt sammanhang. Och de kvällar när bitarna fallit rätt på plats, är guld!
Brevid varandra bygger man ofta tillsammans med. Luft mellan varandra är ofta varför man vill bygga :)
En stor och viktig bit av kärleken.
Åh.... visst är det gôtt när det kan få vara så. När man inte behöver ge eller få ständig bekräftan.
Bredvid är så skönt ibland. I sitt eget lugn, men inte ensam.
Skicka en kommentar