27 oktober 2008

Bilar och huvudfoting

Det finns milstolpar och det finns milstolpar. Även om de har en tendens att efterhand försvinna i minnets periferi, så är detta en av dem jag nog inte kommer att glömma. Lillebror var själv så nöjd efter sin första huvudfoting att han var tvungen att fråga Loppan hur det blev som det blev.



För övrigt håller hans fäbless för filmen Bilar samma intensitet som första gången han såg den, för ungefär ett år sedan. Ett av filmcitaten tränar han hårt på, även om orden får hans tunga att slå knut på sig själv:

Stick som en dragster,
sväva som ett dollar-grin.


Lillebrors version, efter två veckors träningsläger:

Stick som en rackster,
sväva som en dollar-gardin.


Nog måste en dollar-gardin sväva, alltid...

8 kommentarer:

Zäta sa...

Huvudfotingar!

Det är så roligt när de kommer så långt. Även en huvudfoting kan vara väldigt uttrycksfull.

Var dags glimtarn sa...

Åh huvudfotningar, tänk att vår lill i magen kommer kunna rita sådana framöver :)

Grattis till lillebror :)

Peace in mind sa...

Vad glad jag blir över ditt inlägg...Att kunna glädjas och se det vackra och positiva, trots trotsbrottningen i familjen.

De är så rörande de där första lättolkade förställande bilderna:)

anna of sweden sa...

Hej hej!
Trillade just in på din blogg och kommer definitivt att komma tillbaka.
Jag är också skåning med skrivklåda. Tidigare i mediabranschen - för tillfället hemmamamma i Det Stora Landet i Väst. :)
Hälsar Anna i Philadelphia

Mammatankar och lite annat sa...

Det är så härligt med barnteckningar!!!

smultron sa...

Fin teckning! Fnissade åt dollar-gardinen. Ja, en sån måste nog sväva.

RANA sa...

Hahaha, jag älskar den ungen!!!! Jättefin liten gubbe - eller är det en gumma? Mamma? ;-)

("Och så tidningen..." Hahaha.)

Här är det upp och ner, mest upp tror jag.

Massor av kramar, Rana

.attle. sa...

huvudfotingar är en milstolpe :-)
Bilar är tydligen sjukt beroendeframkallande, mina två yngsta har varit lika beroende.