När stormvindarna rasar argt kring husknuten, som idag, så blir jag alltid eftertänksam. Vinandet och regnpiskandet sätter igång en tankeverksamhet hos mig. Tankarna spänner över stora områden, och för varje gång processen drar igång känner jag att även förändringens vindar blåser inom mig: Klimatfrågor, förmågan att ta hand om sig själv vid strömavbrott, bundenhet till falska behov, alternativa leverne och konsumtion. Och som ett brev på posten; meningen med livet.
Det kan tyckas påfrestande när områdena sätts på pränt så där, men sanningen är att jag gillar dem mer och mer för varje gång de "anfaller".
Tro alltså inte att jag maler besvärjelser inför något dåligt väder. Istället manar jag på mig själv, framåt. Utvecklas.
Idag tänker jag på Lolita, på hennes pilgrimsvandring genom Sverige – för klimatet, även om hon måste ha motvind just idag.
4 kommentarer:
Att tvingas till de stora frågorna då och då tycker jag hjälper, för att få perspektiv på vår tillvaro. Vi behöver bli omskakade och vakna, vår jord är för fin för att missbrukas.
Att som Lolita skänka hopp även till dem som inte klarar att ta de största kliven...det är underbart!
Mmm. Jag blir rädd och imponerad och glad av det du skriver. Kram till dig.
/R
Kram och tack för grattis idag!
Jag funkar som du, tänker efter när stormen viner och när regnet öser ner.
Lyssnar på naturen lite mer nu för tiden!
Skicka en kommentar