Även om jag inte är amerikan, ej heller patriot eller kampanjdeltagare, så får jag en stor klump i halsen och våta ögon när jag lyssnar på Obamas hoppfulla och grymt målmedvetna segertal – inför folkmassan och bakom skottsäkert plexiglas.
Antingen är han en enastående retoriker, OS-medaljör i hypnos (tänker på åhörarna som med tefatsstora ögon titt som tätt och smått fanatiskt brister ut i Obamas yes we can) eller så är han Gud själv. Möjligtvis en kombination av de tre.
Jag som inte tror på Gud; jag tror på Obama.
7 kommentarer:
Jag med. Säger som du - amen to that.
Kram från en urlakad men hoppfull R. (Mannen som blev psykopat blev lamm igen.)
Hur är det med hungerkänslorna då?
Hungrar du efter mer eggande Obama-tal eller kanske en god smörgås?
Rana:
Kämpa på, det var goda ord att höra.
Zäta:
Ha ha ha! Dagen idag är redan förstörd. Jag har redan tittat för djupt i en förgäten Halloween-godispåse. Jag testar imorgon! Faktiskt.
Jag råkade skicka ett mejl...
Mammapappabarn-bloggen hör till mina favoriter.
Visst skriver hon fantastiskt bra.
Två ägg! Då borde du står dig till lunch!
Kram på dig du roliga människa!
Jag har utmanat dig:
http://blogg.zettervall.se/#post933
Men det är viktigt att du förstår att du inte behöver anta utmaningen, att jag inte lägger någon som helst värdering i det.
Skicka en kommentar