5 november 2008

Gud är svart

Även om jag inte är amerikan, ej heller patriot eller kampanjdeltagare, så får jag en stor klump i halsen och våta ögon när jag lyssnar på Obamas hoppfulla och grymt målmedvetna segertal – inför folkmassan och bakom skottsäkert plexiglas.

Antingen är han en enastående retoriker, OS-medaljör i hypnos (tänker på åhörarna som med tefatsstora ögon titt som tätt och smått fanatiskt brister ut i Obamas yes we can) eller så är han Gud själv. Möjligtvis en kombination av de tre.

Jag som inte tror på Gud; jag tror på Obama.

7 kommentarer:

RANA sa...

Jag med. Säger som du - amen to that.

Kram från en urlakad men hoppfull R. (Mannen som blev psykopat blev lamm igen.)

Anonym sa...

Hur är det med hungerkänslorna då?

Hungrar du efter mer eggande Obama-tal eller kanske en god smörgås?

Anna sa...

Rana:
Kämpa på, det var goda ord att höra.

Zäta:
Ha ha ha! Dagen idag är redan förstörd. Jag har redan tittat för djupt i en förgäten Halloween-godispåse. Jag testar imorgon! Faktiskt.

RANA sa...

Jag råkade skicka ett mejl...

Anonym sa...

Mammapappabarn-bloggen hör till mina favoriter.
Visst skriver hon fantastiskt bra.

Anonym sa...

Två ägg! Då borde du står dig till lunch!

Kram på dig du roliga människa!

Anonym sa...

Jag har utmanat dig:

http://blogg.zettervall.se/#post933

Men det är viktigt att du förstår att du inte behöver anta utmaningen, att jag inte lägger någon som helst värdering i det.