Vi höll i oss ordentligt; satt i den fredagsglittriga karusellvagnen, yra av kommersiellt kulörta lampor och insnärjda i tävlingspuls och stajlade Idoler.
Så pekade Jihde med hela handen, och det blev reklam och långröstningspaus. Vi zappade över till stillsamma och alltid matnyttiga SVT-diskussioner hos Beckman, Ohlson och Can, som bytt tablåplats – från vardagslunk till prime time. En oas efter tivolit, där vi kunde släcka intellektuell törst, använda hjärncellerna lite eller i alla fall andas klarare luft.
Förbaskat skönt.
Jag ska aldrig se Idol mer.
Det säger jag varje vecka.
3 kommentarer:
Hm, det finns nån som brukar uttala samma ord, varje fredag. Vad är lockelsen, när vi vet tomhetskänslan efteråt? Ingenting som ger input, som taggar vårt intellekt...
Du, har du tid med en utmaning, så skriv sju udda saker om dig själv!
Jag har aldrig följt Idol och det är jag glad för. Kan vara svårt att bryta såna vanor.
Heja SVT. Nästan alltid. Nu ska jag se utskällda Halal-TV, får väl återkomma sen.
Idol har jag inte sett en minut av i år. Har aldrig gillat programmet.
Skicka en kommentar