25 november 2008

Vågar du bli gammal?

Aftonbladets nya artikelserie Vågar du bli gammal välkomnar jag med öppna armar. Det är hög tid att börja gräva med stora spaden i denna illaluktande dammpåse av nonchalans, bortglömdhet, respektlöshet och förnedring.

Tycker du jag använder starka ord skulle jag kunna ge dig ett par autentiska exempel. Men jag orkar inte just nu. Jag är bara trött på att det verkar vara gängse förfarande för anhöriga att tvingas kämpa för ett rent hem, mänskliga kontakter, social miljö och en gnutta egenvald livsgnista. Istället stämplas många som för friska för ett äldreboende, för det ska tydligen vara utopiskt att bo kvar hemma i fåtöljen framför teven på ålderns höst. De nekas därmed biljett till tåget mot en solig sista tid i livet.

Det är dags att vakna.
Klockan är fem i tolv, och färdtjänsten har ännu inte kommit.

11 kommentarer:

Zäta sa...

Du brilianta, slipade kvinna.
Du är sååå värd lovebombningen!

Här kommer lite mer:
Du är helt enkelt BRA!

De äldres situation vet jag för lite om för att kunna diskutera. Min farfar har jag inte träffat. Min farmor bodde hemma i sin lägenhet tills hon dog av cancer vid ca 95 års ålder.
Min morfar blev senildement och bodde på ålderdomshem och blev väl omhändertagen tills han gick bort efter en dubbelsidig lunginflammation.
Min mormor bodde hemma hos mina föräldrar de sista åren, när hon blivit för dålig för att vi skulle våga låta henne bo själv. Det var så gôtt att ha henne som sällskap när man kom hem från skolan. Hon var klar in i det sista och hon dog gammal och mätt på att leva, av en hjärtinfarkt.

Jag har nog hittills bara positiva upplevelser av äldreboende och äldrevård, men jag återkommer med mitt utlåtande tills mina föräldrar är gamla.
Eller tills jag själv bloggar från ålderdomshemmet.

Malinka sa...

Mammas sista kvarvarande moster var på väg in i senilitet, hade svår åldersdiabetes och kunde inte ta hand om sin hygien. När hon hamnade på sjukhem ett tag (p.g.a. något som hade med diabetesen att göra) föreslog hennes läkare att hon skulle bli kvar för gott. Så någon slags samordnare från socialen (?) började undersöka saken.

Vad gjorde han? Talade med anhöriga om hur hon mådde psykiskt, kollade med den hemtjänstpersonal som brukade komma till henne om hur hennes vardag var? Nej. Han talade med mostern själv, som uttryckte sin önskan att åka hem. Och då bestämde han att hon skulle åka hem.

Om han hade talat med de anhöriga annat än för att "hävda Karins rätt" (fatta, han tog på sig att företräda henne gentemot oss!) kunde han ha fått veta att det hem hon talade om var sitt barndomshem. Det som upplöstes på trettiotalet. Och att de systrar som hon talade om skulle hjälpa henne hade varit döda mellan sex och tio år.

Mamma och hennes kusiner lyckades till slut få någon högre upp att lyssna på dem. Annars hade vi haft valet att ta hand om henne på heltid eller låta henne dö av näringsbrist i en sunkig lägenhet. Vilket val, va?

Peace in mind sa...

Vår syn på ålderdom, på åldrande och livsvisdom. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv missar vi stora värden, och vår humanism borde skrika NEJ.

Arvet som inte går att återskapa och den inneboende kraften som finns kvar. Vilken rikedom vi inte anser oss ha resurser att ta till vara...

Jag lyssnade på ett samtal med Ludwig Rasmusson, som talar sig varm för att ta tillvara de äldres kompetens. Pigg pensionär har mycket kvar att ge, och vårt perspektiv skulle behöva dem som förebilder. Men var får de plats?

Ja allt hänger ihop, och de äldre skyfflas undan och tillslut hörs inte deras röster längre...

Sara sa...

Det skrämmer mig, hur gamla människor har det i Sverige.

Ibland pratar jag med människor som har rötterna i andra länder, fattiga länder, om dessa saker. Jag får låna deras glasögon och ser det de ser. Det skrämmer mig.

Det du skriver skrämmer mig också. Och gör mig förbannad.

Willewira sa...

Jag kan bara stämma in i det du skriver. Äldrevården är inte ens skitdålig, den existerar inte.

Tror faktiskt inte jag ens vill hoppa på den där färdtjänsten...

Grattis till lovebombingen! Du är så värd den!

Allt gott till dig!

smultron sa...

Äldrevården existerar. Det var där jag brände ut mig.

Jag orkar inte att läsa mer negativt. Då känns min tid som var bra där bara smutsig och förstörd. Men jag välkomnar en debatt och en förändring.

Zäta sa...

Smultron!
Man kan inte hjälpa alla. Men har man lyckats hjälpa EN person, och gjort hennes eller hans liv lite bättre, så har man gjort något stort!

Och det är jag säker på att du gjort! Kanske har du bränt ut dig för att du också sett alla du inte kunnat hjälpa. När ditt hjärta är stort och varmt har du inte kunnat stänga av. Du har velat göra ditt bästa, men varit hindrad av resursbrist.

Jag tror det är jättelätt att bränna ut sig när man jobbar inom vårdyrken.

Det som är olyckligt i massmedias granskning av äldrevården är att man istället för att fokusera på resursbrist och felaktiga politiska beslut, så plockar man fram exempel på vårdpersonal som på olika sätt "gjort bort sig". Det kan handla om felmedicinering eller misskötsel. Och sedan får dess få representanter ge ansikte åt samhällets uppfattning om vården som då blir helt snedvriden och debatten handlar inte om det som är viktigt utan blir en "usch-och-fy"diskussion om den dåliga behandling man får som gammal.

Det är ju inte själva vården som är fel, det är de knapra resurserna som gör att de människor som valt att ägna sin yrkesversamma tid till att göra livet som gammal så bra som möjligt, inte har möjlighet att utföra sitt arbete så som de skulle vilja!

Anna sa...

Det är just som Zäta säger. Man kan inte gräva sig till Kina med bara händerna. Det finns många eldsjälar inom vården, men de kan inte trolla med knäna.

Huvudsakligen måste äldrevårdens grundvärdering och resursplanering ändras på politisk nivå!

RANA sa...

Min mor läser troget allt jag skriver. Hon glömmer jämt hur man kommenterar; jag visar, hon glömmer igen.

Men nu har hon hittat till dig. Förutom min, är DIN blogg den enda hon läser.

Mammor... hur söta är de inte.

:-D

a n k i e f o n t ä n sa...

Det är bra. Jag är dock inte det minsta förvånad att debatten kommer nu. För det är NU 40-talisterna börjar bli gamla. Då blir det annat ljud i skällan. Fast det är bra, ändå.

RANA sa...

Jag vill krama er alla, inte minst Smultron.

Och Anna, så bra du är.

/Rana