24 november 2008

Helgen som gick

Så blev jag lite bloggtrött. Minsann. Jag som aldrig trott att jag ens skulle kunna gäspa över mitt bloggande.

Än lever jag efter devisen att jag kommer att blogga tills jag dör, även om det blir glesare mellan både inlägg och kommentarer hos bloggvännerna.

Idag släpar solljuset, isfläckarna gäckar, gässen flyger lågt, och så får några bilder från helgen tala sitt eget språk.







7 kommentarer:

Peace in mind sa...

Hm, jag har samma tankar...fast jag måste erkänna att just idag hade några ord hjälpt mig...

Anders Sparring sa...

Skåne,
Ja, jag pratade med en kompis via skype i dag. Han bor nära backåkra och filmade ut genom fönstret med sin webbkamera. Jag längtar dit.

Känner lite likadant när det gäller bloggen. Men va fan, bloggar kommer ju att finnas som fenomen i all framtid, så det är bara att köra på. Minns den här tiden förra året. Det var samma känsla då. Samma plötsiga dipp i antalet läsare och antalet uppslag.

Stå på dig så lossnar det efter nyår igen.

RANA sa...

Du vännen. Du vet väl vad vi gör med måsten och krav..? Spolar ner i toan helt enkelt! :-)

Jag vet hur det är, det är samma här, men ändå. Och dina fina bilder är en njutning, de med. Jag har en nästan identisk bild på honom, samma vinkel, samma min. Bara så mycket varmare och skönare kväll på er storslagna altan.

Njut för övrigt att ni har hav och slätt. Här har vi snökaos (va, blev det vinter i år igen?).

Och så har jag nåt litet hos mig som kanske kan pigga upp dig en smula. Kom och kika.

Massor av kramar till en jag saknar.

/R

Lallis - liv och leverne sa...

Hej!
Hittade in till dig genom Ranas sida.
Du har en otroligt mysig, intressant och läsvänlig blogg:)
Ha en fin dag.
Kram Lallis

smultron sa...

Åh, där är du ju i alla fall! Jättefina bilder och dom nya på barnen till höger också :)

Jag har en svacka ungefär varannan vecka. Kommer definitivt inte blogga i all evighet. Snart har jag nog sagt mitt.

Kram!

Sara på GRRR sa...

Nej, snälla Anna, bli inte bloggtrött. Det skulle bli så himla tomt utan dig...

Kajsa sa...

Å, vilken ljusterapi!

Bloggtrött är jag ibland, men å andra sidan känner jag ibland en väldig värme över min lilla blogg och allt den för med sig. Och så får det lov att vara.