17 december 2008

Snorigt banala betraktelser

När jag verkar snyta ut större delen av hjärnan och skapar travar av pappersnäsdukar (har gått över från Lambi till toapapper, med tanke på julbudgeten) så framkommer tre antaganden:

1) Förhoppningsvis kommer det något gott ur dessa förkylningsveckor; jag ser fram emot att nya tankar ersätter de gamla som jag nu snyter ut och spolar ner. Jag borde se det som själslig utveckling.

2) Huden är ett fantastiskt organ. Om du tittade nära skulle du upptäcka att min hud mellan näsa och mun antagit elefantliknande grovlek och därmed påtaglig slitstyrka. Vad jag ska med den till är en fråga för ett helt annat forum.

3) Jobbandes, med tvättmaskinen och tangentbordet som enda sällskapsljud, hör jag plötsligt hur det knäpper och fräser i näsan, bara sådär. Ska det vara så, eller är det kört nu?

7 kommentarer:

Sara sa...

:D Det ska vara så. Säkert. Inte är det kört inte. Snart är det jul och då är alla förkylningar som bortblåsta.

Visst är det så? Jag har hört att det är så. ;)

Krya på dig nu Anna. Hur många gånger ska jag behöva säga det? Du måste lyssna på vad jag säger. ;)

Peace in mind sa...

Haha, den var bra, den om elefanthuden...tur även att huden förnyas och att den släta fina ytan kommer tillbaka:)

Lite näsknäpp torde vara helt normalt, ibland när jag sitter helt tyst hör jag liksom björksus i öronen. Är DET normalt, jag bara undrar?!

segsliten sa...

Krya på dig! Kan det var en köldknäpp månntro?

Anna sa...

Hoppas du kryar på dig o är frisk som en nötkärna till jul!! :) Kramen

Sara sa...

Vad jobbigt! Jag är lite tjatig: men min skräck är alltid kräksjukan den här tiden på året. Har inte klarat mig på åtta år...

Nej, det är inte kört. Jag tror att du är hur frisk som helst lagom till jul!

Krya på dig!

Tjockalocka sa...

Punkt 2 skriver jag under på. Sandpappersskinn även här. Trots Liedl-näsdukar med aloe vera. :)

Och du, tack för ditt stöd.

Kram och krya på dig!

Kajsa sa...

Det knäpper här också när det är förkylt. Så jag tror inte du behöver kasta in handduken än... Det kanske är ljudet av själen som utvecklas? :-)