Lillebror gråter krokodiltårar och klistrar sig fast vid far eller mor sin.
Han vill inte vara på dagis. Inte alls.
Så jag gråter också lite, inombords.
Det är väl en sån där period igen.
Men frosten, som klätt den brungråa sörjan utanför i feststass, är otroligt vacker.
Har man ingen snö får man nöja sig med frost.
8 kommentarer:
Tack för uppmuntran!
Sänder den tillbaka till dej. Jag har i alla fall bara haft en förkylning i taget...
Och misströsta inte angående lillebror. Det är som du skriver, det går upp och ner. Lilla Svalan grät ju sig igenom mer än halva höstterminens lämningar i förskoleklassen. Nu har äntligen tårarna avtagit, även om hon fortfarande gråter någon gång då och då, och framförallt hemma, innan vi åker iväg till skolan.
Jag har faktiskt påbörjat ditt halsband lite grann, och beställt lite kompletteringar, så det är på gång.
Armbandet är lite svårare för jag hittar inga bra pärlor i rätt färger. Nu har jag skickat bud till min Falun-syster och bett henne kolla i en pärlaffär i Ludvika efter de två pärlor som saknas. Systern kommer sedan hem i mellandagarna så då kan jag i bästa fall ta tag i armbandet också.
Jag utlovar inga slutdatum (klok som jag är av tidigare erfarenheter) men det är i alla fall på gång. Det är skönt att du inte jagar på mig, även om du väntat väldigt länge nu.
Puss på dej och hoppas frosten ligger kvar så du har något roligt att titta på när du sitter innne och snörvlar.
Man vill sina barn allt gått. Jämna vägen för dem där det går. Vissa perioder av ledsamhet tror jag man måste ge dem och försöka att sända signal om att även att vara ledsen är ok. Men det är svårt. Och frost är fint.
Gott, ska det allt vara nu i rättstavningstider.
Ja, visst gråter man själv lite på insidan när det är så där. Hoppas att den perioden blir mycket kort och snart kommer ju julen.
Jag var i Malmö i jobb igår och blev uppriktigt förvånad över frosten som låg över fälten när vi flög in över Skåne. Norrut, i Stockholm, var det bara regn.
Det är verkligen jobbigt att lämna ett gråtande barn. Då sliter det i hjärtat. Hoppas att den perioden går över snabbt.
Åh. Våra ville inte alls gå efter ca en månad på nya italienska dagiset. När de insett att shit detta kommer bli skit tufft, att förstå italienska, att lära sig prata igen. De grät. Jag grät men shit vilken seger det blev, när det blev kul att gå och de förstod "sitt nya språk". Kram till dig och lillebror
Vet du, du har inte frost i hjärtat i alla fall, som gråter lite när lillebror gråter.
Du är en bra mamma!
Skicka en kommentar