26 februari 2009

Stunder

Jag har många fina öglor som förgyller livets stickning. Varje gång jag ser dem värms mitt inre och ett leende spricker upp. Jag snuddar för en stund vid den där magiska känslan av ett eget nirvana.

Barnen i fisig pyjamas och rufsigt hår.
Rosiga vinterkinder.

Ett nybakat varmt bröd, invirat i en ärvd gammal linnehandduk.

En stjärnklar natthimmel med hög luft.

En kram efter mångfald av tårar.
Stora lammfrikadeller i mustig tomatsås.
Pussel i kökslampans sken. Stilla barnandning.


Den enkla existensen är ofta den lyckliga. Då kunde jag inte bekymra mig mindre om obetalda räkningar, tvättberg och mörka vardagsmorgnar.

Det finns mörkare stunder inom mig också. Nästan hela hösten fram till jul, för att exemplifiera. Men vägen mellan mörker och ljus är ändå en bra väg att vandra – i båda riktningar. Det finns så många skiftningar längs vägen.

2 kommentarer:

Maria sa...

Du har ett härligt sätt att leka med orden. Lätt förföriskt och med klokhet. Just nu känner jag lukten av det nybakade brödet, ser de röda barnakinderna och hur era huvuden möts över ett pussel.

Peace in mind sa...

Ljus blir till mörker, och mörkret lättar för ljuset...just så är livet. Och om mitt i skiftningen det enkla sköna gör sig gällande, då är det lycka.