Stundtals golvas jag fullständigt, ett evigt brus som gör mig lomhörd. I perioder samlar jag på mig så många nya och önskvärda intryck att jag inte mäktar med: Böcker och artiklar jag skulle vilja läsa, plantor jag vill införskaffa och arrangera, mat jag vill tillaga, bröd jag vill baka. Listan blir allt längre, utan större möjlighet att betas av. Förutom vardagens måsten, så konkurrerar alltsammans med vår feng shui-lista: Rensning bland alla krukor, sortering på kontoret, gallring bland/arkivering av viktiga papper, garderobsrensing och dito, modest utökning. Ingen av dessa uppräkningar går att avfärda som onödiga, eftersom jag vet hur bra jag skulle må när vilket som helst av ovan nämnda delmoment skulle kunna bockas av. Stort som litet.
Jag väntar till exempel på en diktsamling jag väldigt gärna vill läsa. Typ nu. Antikvariatet jag beställt den hos har skickat boken för länge sedan, och det verkar som om Posten slarvat bort den. Jag blir upprörd, men har inget betalat och har egentligen inte tid att läsa den just nu. Så vad är då problemet? Impulsiviteten, gissningsvis. Klassiskt, Jensen.
Mest gör det mig förbannad, eftersom jag trots allt och för ett bra tag sedan lovat mig själv sluta frusta över det faktum att dygnet bara har 24 timmar. Jag menar bara, lite ödmjukt; hur i helvete ska jag prioritera!?
4 kommentarer:
Det brukar hjälpa mig att lista ner vad jag vill göra och sedan prioritera (numrera) för att sedan stryka. Lycka till :-)
Men vissa människors dygn måste ju bara ha mer än 24 timmar? Det måste vara så? Säg att det är så!
Ibland blir jag så föbannad av all stress. Jag blir så förbannad för jag vet inte vad som gör mig mest stressad: stressen i sig eller det här eviga att man inte ska stressa.
Och så vill jag inte prioritera. Näe, jag rullar in under bordet, tror jag. Det var ett bra tips!
Antingen är man tacksam över att man är en kreativ människa med massa idéer man vill förverkliga och inser att tiden inte räcker till för allt man kommer på. Och då får man antingen ta sig i kragen och göra som Fröet säger, skriva en lista och numrera.
Eller så gör man en icke genomtänkt prioritering och blir lessen och frustrerad för att man aldrig hinner med det roliga, för det hinner man inte om man bara prioriterar i blindo. Det är att leva i en fantasi om man tror att man plötsligt kommer få lite tid över att sätta en deg eller lära sig ett nytt recept eller sitta ner och läsa en bok.
Men det måste ju ändå vara ett lyxproblem, det här att ha för mycket att göra. Tänk vad hemskt om man inte hade familj, vänner, hus eller idéer som upptar ens tid. Det skulle ju vara ångest av ensamhet och tråkiga tider.
Ned. Är nog rätt sätt att prioritera. Tror jag. Men jag är egentligen helt fel person att fråga. Jag gör nämligen precis, exakt som du. Vill så himla, himla mycket.
Det gäller väl att vara glad över varje liten enda sak som blir gjort på den där mentala att-göra-listan. Vi får träna tillsammans!
Skicka en kommentar